Vacker duk från Old Touch / Beautiful doily from Old Touch
Igår var jag in på butiken Old Touch på Upplandsgatan 43 i Stockholm, en underbar butik med gamla klänningar, textilier, skor, pärlbesatta handväskor, spetsar och allt möjligt. En butik där man kan botanisera hur länge som helst och njuta av alla gamla vackra saker.
Där hittade jag en duk i en teknik som jag aldrig sett förut. Jag blir inte klok på vad det är!
– “Gaffelvirkat”, sa de i kassan när jag betalade för den.
Men jag har sett gaffelvirkade föremål förut, och det här ser inte ut som det.
Någon som har vet?
135 kronor kostade den, men det tycker jag den är värd. Tråden är sytrådstunn, så hela duken är bara 35 cm lång trots att den är så full av detaljer.
Yesterday I went in to the store Old Touch in Upplandsgatan 43 in Stockholm, a wonderful shop with old dresses, textiles, footwear, lace, pearly handbags and all kinds of things. A store where you can browse forever and enjoy all the beautiful old things.
There I found a doily in a technique that I’ve never seen before. I can’t figure out what it is!
– “Fork Crochet,” they said at the counter when I paid for it.
But I have seen fork crocheted items before, and this does not look like it.
Anyone have a clue?
135 SEK I paid for it, and I think is is worth it. The thread is really thin, so the entire doily is no more than 13 3/4 inches long, although it is so full of detail.
Samtidigt passade jag på att köpa en florstunn stickad duk i ungefär samma storlek. Underbart vacker, jag kunde bara inte låta den vara kvar i butiken! Jag såg också ett stickat överkast, urtjustigt, för billiga 350 kr, men jag behöver inget överkast, så det fick vara kvar. En butik som jag bara måste besöka oftare!
I also took the opportunity to buy a sheer knitted doily of the same size. Wonderfully beautiful, I just could not let it remain in the store! I also saw a knitted beadspred, really beautiful, for the bargain price 350 SEK. But I don’t need a beadspread so I left it behind. A store I simply have to go there more often!
I don’t know the technique, but the tatting is beautiful! All i can think of is broomstick tatting. The knitting is great as well – what great finds!
Jag tror att det är knyppling. Jag såg nåt obekant i en tysk tidning jag köpt nyligen och sökte på rubriken på sidan, Klöppeln. När jag gjorde bildsökning på ordet såg jag att det var knyppling, och många av projekten jag hittade innehåller sånt där “fisknät” och parallella trådar med en knut mitt på som din duk. Man verkar kunna göra de mest märkliga krumelurer med knyppling.
Men allt man hittar är ju inte rätt… När jag sökte på knyppling var det i alla fall en bild som såg mer ut som frivoliteter än nåt annat 🙂
Det jag hittade i min tyska tidning tyckte jag såg ut som bandvirkning, men rubriken sa ju nåt annat, och inte minsta lilla virkmaska på bilden. Men knyppling var det som sagt, så det projektet ska jag ju inte göra 🙂
Jag har tänkt på knyppling också, men får det inte att stämma riktigt. På de delar av duken som ser “vävda” ut så kunde det varit det. Men på de yttersta stjärnorna syns det att de gjort inifrån och ut, alltså dragits ihop i mitten. Om varje sådan stjärna gjorts för hand, är det ett jättejobb för det finns 108 stycket runt om och de är ytterst små, bara 1,5 cm i diameter. Jag har också funderat på om den trots allt kan vara maskingjord, men förstår inte hur den ska kunna vara det heller. Ett mysterium…
These doilies are exquisite! I’ve never seen these stitches before, and wouldn’t know how to recreate them. Truly a treasure find.
Beth
Pingback:Mysteriet löst / Mystery solved |
Jag kan hjälpa dig med frågan. Jag är 22år och håller på massor med handarbeten och det är armenisk spets som knytes med större synål. Jag har själv provat att göra ett par stycken. Mycket roligt och tidskrävande. Vill du veta mer om tekniken kan du gå in på youtube och söka på “armenian lace”.
Hoppas jag får se fler inlägg i din blogg!
Hej Christoffer! Tack för hjälpen! Det var ju ett tag sedan jag gjorde det här blogginlägget, och sedan dess har jag själv hittat vad det här är för teknik, och att det kallas Armenisk Bebilla, eller Oya. Fantastiskt vacker spets, och en dag kanske jag sätter mig ner och försöker behärska tekniken. Vore roligt att se vad du själv har gjort! /Anita