Lönnlöv i frivolitet (del 3) – Tatted maple leaf (part 3)
I väntan på pärlorna jag behöver för att göra det bokmärke jag ursprungligen tänkt (jag har inte tagit mig till affären ännu) försöker jag mig på ännu ett mönster. Har jag väl börjat är det svårt att sluta, jag vill inte lägga ifrån sig skyttlarna! Slå frivoliteter är så kul!
Detta är ett mönster som ursprungligen publicerats i tidningen Work Baskets februarinummer 1975 och som omarbetats av Tammy Rodgers (alias GreenFuzzer) 2001.
Likt Threds of a Tatting Goddess valde jag att lägga till en lite picot i bågen mellan bladen så att jag kunde få dem att sitta ihop och inte överlappa. Det här var ett lätt mönster att göra och resultatet blev jag riktigt nöjd med.
In waiting for the beads to tat the bookmark I intentionally had in mind (I haven’t taken me to the store yet) I tried out yet another pattern. By the way, there is something really strange about tatting. If I get started I find it so hard to stop, I just don’t want to put the shuttles aside. Tatting is so fun!
This time a pattern originally published in the Work Baskets magazine 1975 Februari issue and altered by Tammy Rodgers (aka GreenFuzzer) 2001.
Like Threads of a Tatting Goddess I chose to add a picot between the chain segments at the clovers so that I could join them and so that they didn’t overlap. The pattern was easy to follow and I was rather pleased with the result.
Trots det, tyckte jag det var kul att se hur det skulle bli att lägga till ytterliga två blad. Jag upprepade bara mönstret men ändrade på hur bladet anslöts till mittendelen.
Even so, I thought it was fun to see how it would be to add two more leaves. I simply repeated the pattern but changed how the leafs were connected to the center section.
Så vackert! Jag tycker det blev ännu finare med de extra två bladen! 🙂
I can so relate to your story! Yes I am 100% pure Italian born and pilaatrly raised in Palermo and my mom, both nonnas were all fiber artists. My mom past away right before my sister and I opened our very own yarn shop and we decided to name it Nonna’s Yarn Cafe in honor of our mom. (Our children called her nonna). And nonna was an unbelievable knitter, crocheter as well she embroidered and a clothing designer just to mention a few.Thanks for bringing back all of the memories!!
Nonna’s Yarn Cafe, what a great name for a yarn shop! I imagine a shop full of colorful yarns where one can meet with friends, sit down to have a cup of coffee, and knit or crochet while chatting away! 🙂