Jag hållit på med handarbeten i hela mitt liv och ofta kommit i kontakt med DMC-garn men aldrig funderat närmare över varför det heter DMC och vilken historia det finns bakom företaget. Men så fick jag av en händelse se en bok om frivoliteter på Antique Pattern Library: ”DMC Tatting” av Thérèse de Dillmont och började fundera på både hur gammalt företaget är och vem denna dam kunde tänkas vara. När jag läste på mer blev jag helt fascinerad av denna fantastiska kvinna och hennes livsverk.

DMC visade sig vara ett mycket gammalt varumärke. Redan 1746 grundades företaget i Mulhouse i regionen Alsace av Jean-Henri Dollfus, därav “D” som i efternamnet. Företaget drevs av två bröder Dollfus, Jean-Henri och Jean Dollfus, och i många år handlade de i första hand med målade tyger.

Jeans son Daniel Dollfus gifte sig med Anne-Marie Mieg år 1800 och då slog de samman båda sina namn till ett, Dollfus-Mieg och därav “M”. Bokstaven “C” representerar det franska ordet för företag, Cie, alltså Dollfus-Mieg & Cie eller DMC. Daniel Dollfus dog redan 1818 bara 49 år gammal och lämnade över företaget till sina fyra söner Daniel, Mathieu, Jean och Emile.

Thérèse de Dillmont föddes den 28 oktober 1846 som Theresa Maria Josefa Dillman von Dillmont i Wien i Österrike. Hon var yngsta dotter till majoren Ferdinand de Dillman Dillmont, som var lärare i militärarkitektur på Theresian Military Academy. Hennes far dog 1857 när hon var bara 11 år gammal och hennes mor Franziska flyttade då med sina fem barn till Wien där Thérèse växte upp och fick sin utbildning. Hennes mor skrev till Kejsar Franz Joseph och bad om ekonomiskt bidrag till hennes utbildning, och hon beviljades 80 gulden per år fram till 1868.

Thérèse och hennes syster Franziska började 1864 på Kungliga Akademiska Broderiskolan i Wien som grundats av kejsarinnan Marie-Therese. Thérèse visade tidigt prov på exceptionella anlag för konstbroderi och blev känd för sin lysande talang. Efter examen öppnade hon en brodeributik tillsammans med sin syster.

Tillsammans med broderiskolans direktör Emilie Bach reste hon 1880 till världsutställningen i Paris, och där träffade hon direktören för DMC, Jean Dollfus-Mieg. Han förstod snart värdet av ett professionellt samarbete med den unga och begåvade Thérèse. Han övertalade henne att flytta till Frankrike och börja arbeta för honom, och år 1884 inledde företaget det framgångsrika samarbetet med henne sedan hon flyttat till Dornach, en liten stad inte långt från Mulhouse där fabriken låg.

Efter att hon börjat arbeta för DMC startade hon en skola för broderi och sömnad med hjälp av Jean Dolfus, och hon ägnade tio år att dokumentera, utveckla och skapa oräkneliga mönster för alla typer av handarbeten. Förutom sina studier och sin forskning, samlade Thérèse tusentals kopior av lokala handarbeten, mönster och motiv från hela världen.

Hon var författare till The Encyclopedia of Needlework, ett uppslagsverk om handarbete. Detta kan nog anses vara hennes största bedrift, en bok som har översatts till 17 språk, tyvärr dock inte svenska vad jag kunnat hitta. Den har tryckts upprepade gånger ända till våra dagar, i mer än 2 miljoner exemplar. I den finns allt om handarbete; broderi, stickning, virkning, frivoliteter, makramé, irländsk spets, knyppling, allt vad man kan tänka sig och lite till och både med och utan mönster. En sann guldgruva att ösa kunskap och inspiration ifrån.

Thérèse var även redaktör och författare till en lång rad andra mönsterböcker publicerade av Bibliotheque DMC och flera affärer öppnade under hennes namn; 1884 i Wien, 1885 i Paris, 1886 i Berlin och 1887 i London. Hon anses vara en av de mest betydelsefulla pionjärerna för internationellt och mångkulturellt företagande inom handarbete i slutet av 1800-talet.

Hon drabbades av en influensaepidemi som härjade under åren 1889-1890, och hennes liv avslutades alldeles för tidigt i maj 1890, när hon var bara 43 år gammal. Hon avled bara fyra månader efter att hon gift sig med köpmannen Joseph (Friedrich) Scheuermann, ett äktenskap som ska ha hållits hemligt eftersom det i hennes anställningskontrakt ska ha funnits en klausul som förbjöd henne att gifta sig och därigenom förlora det namn som kommit att bli så förknippat med varumärket DMC.

Det är tveksamt om varumärket DMC skulle ha blivit så framgångsrikt och välkänt om det inte varit för hennes produktiva och originella bidrag.

Det är otroligt imponerande hur mycket hon hann uträtta under den korta tid hon var verksam, och att vi ännu idag mer än 100 år efter hennes död kan ha så mycket glädje och nytta av hennes verk.

Encyclopedia of Needlework finns tillgänglig här:
The Encyclopedia of Needlework.

Fler mönsterböcker finns här:
Internet Archive.
Antique Patterns Library